I förra veckan gjorde jag en avslappningsövning där man skulle föreställa sig att man plockade en sommarblomma. Efter själva avslappningen skulle man tänka på vad blomman representerade för mig. Av någon anledning föreställde jag mig att jag plockade en vit hundkex, vilket inte är någon favoritblomma annars. Vad jag tänker om den: seg att plocka av med många små och "sköra" blommor. Kan det vara du? blev följdfrågan. Kanske är det ett sätt att se på mig själv. Seg att bryta, och med många små men bra egenskaper... Det gäller att vara tacksam över livet, och att läsa ut positiva saker ur det mesta!

Idag har jag legat vid pool och solat. Det har varit en riktigt bra dag. dock drack jag för lite vatten. Eller tja, jag drack bara vatten, men i solen så blir plain water inge bra. så fort jag började må illa och ha ont i huvudet så trode jag att det var psyket som spökade igen, vilket fick mig att må ännu sämre. Det är väl en tankeställare på hur sårbar mitt självförtroende är. Tankarna börjar snurra och jag undrar vad som varit negativt och sedan börjar tankarna snurra i en negativ spiral. Dock var det solen som gjorde det! 

Vi har inte haft internet på ett tag, och sen har jag varit bortrest (med jobbet) så det känns som länge sedan jag skrev! Idag har varit en underbar dag. Förutom att jag var irriterad på en arbetskollega på förmiddagen... Men eftermiddagen har jag tillbringat på stranden med barnen och en kompis som jag inte träffat så mycket på länge. Jag försöker att röra på mig mycket, motion ökar de glada hormonerna. Jag håller på att gå ner i medicinering och  det känns bra... men det är nervöst. Förra gången gick det ju åt hXXete när det blev höst! men denna gången ska jag vara positiv, och min man känns mer uppmärksam på mig. Kanske är livet verkligen på väg mot en ljusare tid. Samma problem kommer att dyka upp på olika sätt, men jag låter inte livet knäcka mig! För livet, för Sverige... på nationaldagen på fredag!! ;)

Idag har jag svårt att bestämma mig. Precis som jag alltid har!! Ska jag göra det som är lättast, men känna mig lite utanför sedan. Eller ska jag ta det lite svårare beslutet? Jag mår bra just nu, men hur länge varar det! Det är två hektiska veckor kvar av denna månad, och jag måste se till att jag inte sjunker, måste fortsätta uppåt, utan några större bakslag. Jag försöker tänka positivt, det är inte det lättaste alltid, att inte gå in i ett negativt hypertänkande. Vad för något beslut ska jag ta!

Idag började dagen tidigt, men den verkar sluta bra. Det är skönt när någon tänker på mig, ser mig. Dagarna går bra och jag mår rätt bra för tillfället. Jag hoppas att det bara är uppför nu! Man säger att man är nere när man är ledsen och uppåt så är man glad, men samtidigt så är det jobbigt i uppförsbacke. Det går iallafall åt rätt håll känns det som. Oh det är i motvind och inte medvind som en drake flyger.

Idag var jag ute och åkte med chefen. Små slingrande vägar som gjorde mig illamående. Och att må illa gör att jag mår illa psykiskt. Det tog en stund innan jag fattde att det var åksjuka och inte huvet som är sjukt... i dag var jag jättetrött och det har varit rörigt på jobbet men efter att sovit till bolibompa mår jag bättre och måste göra lite nytta ikäll mer än att städa - lagstiftning, snart dags för ume!

I helgen och under kvällen har jag städat. Gäller att inte göra mer än man orkar. Det är dock väldigt tillfredställande att känna att golvet inte är grusigt under fötterna. Jag jobbar med att tänka på att jag är bra. Tänk så mycket jag lyckas hålla i luften. Jag känner mig uppskattad på jobbet och även av min man rätt om det är svårt att kommunicera rätt ibland.

Den här veckan har varit alldeles full på jobbet.Tre av veckans fem dagar är jag iväg på olika utbildningar. Men det är jätteskönt att ha fått fast tjänst nu, känner sig säkrare på något sätt. Har mått rätt bra i veckan, känt mig duktig. Dock väntar väldigt många räkningar framöver... vilket känns skit. Jag är nöjd med att jag klipp upp håret en bit, men kan nog tänka mig att ta lite till. Älskar verkligen min man, han ger mig en varm känsla i kroppen. Jag köpte en ros till honom igår, det är han värd!

idag har varit en lång dag på jobbet och jag är trött i huvet. Jag har precis suttit och försökt skriva en uppgift till min utbildning, men det går väldigt trögt. Igår var jag på hälsoundersökning med jobbet. Jag var överviktig (2 kg) och i riskgrupp A. Det låter inget vidare... Sjuksköterskan var inpomerad av att jag lyckas gå utbildning, ha små barn, heltidsjobb och renovera hus. Hon förstod om jag hade en förhög stress i hemmet. Och då har hon inte en anning om att jag har en man som inte bara "låter bli att hjälpa till" utan även har en kronisk sjukdom som gör det svårt för honom att fungera som andra bitvis. Efter utbildningen får jag försöka ta det lungt och äta bra och motionera mer. jag har lovat mig själv att 1 juni ska jag försöka trappa ner på medicineringen. det känns ändå bra att det är någon som tycker att jag är duktig som kan hålla alla bollar i luften...

Själv ikväll. Skulle vilja ringa någon, någon som vet precis vem jag är. En vän att skratta och gråta med. Visst, min man passar in där vissa dagar. Men ofta kommer vardagsproblemen imellan. Tänk att ha någon som känner dig under skinnet och känner precis vad du menar, någon som bara är en vän.

Inte en vän som måste gå och skvallra hos någon annan, utan någon som bara bryr sig om.

Jag glömde mitt "lyckopiller" i morse, men är ändå i rätt bra form. Känner mig mer fundersam än ledsen och nere. Fast visst undrar man hur länge man ska äta dem. Kan inte vara utan just nu,men kan inte heller äta dem hela livet! Det börjar nog bli dags för sängen, om jag kan somna!